sydsvenska sovjet

stress upp i halsgropen och fickor tömda på pengar...idag besökte jag högskolan för en ny termin. ny kurs. ny litteratur. pengar i större omfång än jag vanligtvis spenderar över en hel månads räckvidd flyger och far snabbare än jag hinner reagera. surt när man kommer hem och har tid att logga in på internetbanken. ångest i magen. här är gråare än i den mest förorenade storstad och jag gömmer mig i lägenheten där en katt nu rastlöst, planlöst, springer omkring. han blev utslängd av sin förra ägare i julekylan och förfrös tassarna. L förbarmade sig över honom.
Jag gör allt jag kan för att hålla värmen. kokar te, badar, springer rastlöst, planlöst, omkring. man hoppas alltid att det ska vara så varmt här nere när man landar från julefrid och nyårshets, att blommorna knoppar.

det gör dom inte. jag har alltid på mig mössan, och vore det inte för det ohyggligt depressiva grådasket att kalla väder som hägrar utanför mitt fönster skulle jag ändå aldrig ta av den. då börjar S sjunga "hockeyfrilla".

"I tystnaden och stillheten händer det stora, sirdu."

http://www.youtube.com/watch?v=Lm7X7U3N4Io

tänkte att jag skulle plugga till lite fin musik, rensa öronen från barocken eller wienklassicismen eller romantiken eller vad som helst egentligen, vila sinnet, men det går ju inte. jag tappar fokus. pappa snarkar i soffan. hunden är rastlös och vill ha uppmärksamhet. Arne Weise syns på tvn. pappa snarkar i soffan!
det slår mig att jag kanske borde lyssna på Akon istället. han är ju trots allt fullständigt ointressant.

tidernas väg

Efter ett hejdundrandes nyårsfirande fastnade jag i en bil utan bakruta i iskall snöstorm. Summan av kardemumman;

Det var explosion, Kilafors, plogbil, Segersta, byggplast, tallar granar tallar phoenix SNÖ, iskalla tår, 50 km/h och en hemkomst fyra timmar senare än tänkt. Ovanpå det - släktmiddag. Konjak och vin gör föräldrar fromma, explositioner gör släktingar oroliga, och min syster är aldrig så godhjärtad mot mig som när huset är fullt mä fölk. Och mat måste man självfallet behöva. Stackars D blev överröst av dryckes eller mat förslag eftersom en nöjd mage efter "traumatisk" händelse aldrig vore tänkbart.
Till slut fann jag mig själv sittandes med Ms hand på min mage som för att försäkra rätt andningsteknik, och med L i full färd med att massera min högerarm som jag tydligen hade fått en muskelknut i efter statisk träning av körningen;
(Söderkis)
"Du vet man måste tenka på de'va! Kenna efter när de' é dags å byta arm s'att'säga!"

Två jordgubbspanacottor stod framför mig och jag kände Us förväntansfulla blick från andra sidan bordet.
Rätt goda faktiskt.

snö

för första gången hemma i lägenheten sen i onsdags; kläderna på kroppen är fulla av kaffefläckar, huvudet är bombat av kurslitteratur, magen är full med paj, öl, godis och tårta, och det lilla hår som förvånansvärt snabbt växt ut på min hjässa glänser.
tassar in på mitt rum, möts av en kyla som får kroppen att skaka, en säng som ber om att bäddas, tvätt som ber om att vikas, och jag känner hur tonåren rinner bort...
tjugo år.
ingen jävla skillnad. förutom den att jag står skakandes i ett hellvetets kylskåp klockan ett på natten och bäddar en säng för att kunna sova, plockar undan kläder från golvet för att ytan därunder plötsligt tycks fylla någon funktion.
oroar mig över hur jag ska ha pengar till nästa hyra.

har inte sovit på två dagar men känner ingen lust att försöka.
jag kan bli så irriterad när jag förstår hur snabbt tiden går. inte ledsen eller beskymrad, bara irriterad. irriterad på klockslagen från det gamla träuret i köket, irriterad på varenda sekund som springer förbi mig utan att stanna upp.
ibland stoppar jag en vante i metallpendelns utrymme, som får den att stanna upp. hålla käften.

som för att visa den vem det är som bestämmer!

lyssnar till Spiritualized i takt med att löven faller.

BACK HOME

Det var längesen nu. Längesen jag kände någonting jag kunde beskriva för er i ord.
I Kalle Anka markerar dom alla ordvitsar med tjocka bokstäver och vi sitter sida vid sida i min säng och läser, var och en för sig, samtidigt som Caribou sjunger i bakgrunden. Jag undrar om hon förstår. Hon försöker tipsa om en viss pocket men det går halvdant eftersom hon knappt läser..men hon gillar bilderna, förklarar hon. Favoriterna finns i "1007 jobb". Hon tvingar mig aldrig att läsa högt, och det gillar jag henne för.

Tidigt nästa morgon släpar jag mig upp, sent på eftermiddagen möter de mig utanför Söderhallarna. Fika i park avslutas med vin i park, vi äter glass i sommarsolen, middag på balkongen och Stockholm är precis som Stockholm är när jag älskar det.
Man kan gå barfota om man vill men ingen badar eftersom så mycket annat tar över, så mycket annat som så sällan möts. Hela nästa dag sitter jag med Jonathans huvud i mitt knä. Vi betraktar kidsen på skateboards i Björns trädgård och jag blir som vanligt mest nervös över deras konster i luften. Vill sätta på dom hjälm och knäskydd, som på den gamla goda tiden, men vill aldrig gå därifrån. Vet för väl hur långt bort nästa tåg kommer ta mig.

Kommer fram.