snö

för första gången hemma i lägenheten sen i onsdags; kläderna på kroppen är fulla av kaffefläckar, huvudet är bombat av kurslitteratur, magen är full med paj, öl, godis och tårta, och det lilla hår som förvånansvärt snabbt växt ut på min hjässa glänser.
tassar in på mitt rum, möts av en kyla som får kroppen att skaka, en säng som ber om att bäddas, tvätt som ber om att vikas, och jag känner hur tonåren rinner bort...
tjugo år.
ingen jävla skillnad. förutom den att jag står skakandes i ett hellvetets kylskåp klockan ett på natten och bäddar en säng för att kunna sova, plockar undan kläder från golvet för att ytan därunder plötsligt tycks fylla någon funktion.
oroar mig över hur jag ska ha pengar till nästa hyra.

har inte sovit på två dagar men känner ingen lust att försöka.
jag kan bli så irriterad när jag förstår hur snabbt tiden går. inte ledsen eller beskymrad, bara irriterad. irriterad på klockslagen från det gamla träuret i köket, irriterad på varenda sekund som springer förbi mig utan att stanna upp.
ibland stoppar jag en vante i metallpendelns utrymme, som får den att stanna upp. hålla käften.

som för att visa den vem det är som bestämmer!