SAMMA NÄTTER VÄNTAR ALLA

Tidig morgon, någon skramlar i köket intill och jag tycker mig höra tidningsblad vändas, godmorgon yttras, men det skulle lika gärna kunna vara någonting jag drömde.

Solen smyger sig in genom neddragna persienner.

Jag är för trött för att somna om, har under senaste veckan bott som i en smittestuga där allehanda sjukdomar kommit att drabba min arma kropp vilket resulterar i att det första jag sträcker mig efter är piller mot huvudvärken och tabletter att hjälpa halsen. Jag får för mig att halsen efter god kamp mot sjukdom förtjänar en morgoncigg idag och klär på mig allt jag kan nå, virar mig in i alla täcken vi har, för att möta världen.
Luften är kall men vår bänk är ovanligt nog tillräckligt torr att sitta på, fåglar kvittrar och solen skriker god morgon rakt in i mina nyvakna ögon. Människor hetsar längs gatorna säkerligen försenade till arbetet, en baby bor i lägenheten mittemot och även han har vaknat. Han tittar storögt på mig genom fönstret och jag möter hans blick. Ler.

Skulle vilja säga honom att han inte ska bli som jag, att jag inte är sund som sitter och röker och sakteligen tar livet av mig, antar att mitt leende gav sken av någonting helt annat men lugnar mig med övertygelsen om att han kommer få varningar i överflöd tids nog.

Men huvudet är tomt, sinnet är lugnt. Molnen har skingrats och vintern tar slut, du säger som du alltid sagt att snart kommer våren, var stark och stå pall, håll ut och överlev, men det är första gången på länge jag litar på att det innehåller någon sanning. Jag snor tillbaka hoppet och kastar trampolinen i diket.

D, fika och fotoutställning väntar. Jag känner en längtan efter att dagen ska börja, jag känner en längtan efter att kvällen ska komma. Jag känner en längtan och det är sällan.

"Jag ser tillbaka på mörka moln som heter ånger, sorg och skam,

dom kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann."