snö

för första gången hemma i lägenheten sen i onsdags; kläderna på kroppen är fulla av kaffefläckar, huvudet är bombat av kurslitteratur, magen är full med paj, öl, godis och tårta, och det lilla hår som förvånansvärt snabbt växt ut på min hjässa glänser.
tassar in på mitt rum, möts av en kyla som får kroppen att skaka, en säng som ber om att bäddas, tvätt som ber om att vikas, och jag känner hur tonåren rinner bort...
tjugo år.
ingen jävla skillnad. förutom den att jag står skakandes i ett hellvetets kylskåp klockan ett på natten och bäddar en säng för att kunna sova, plockar undan kläder från golvet för att ytan därunder plötsligt tycks fylla någon funktion.
oroar mig över hur jag ska ha pengar till nästa hyra.

har inte sovit på två dagar men känner ingen lust att försöka.
jag kan bli så irriterad när jag förstår hur snabbt tiden går. inte ledsen eller beskymrad, bara irriterad. irriterad på klockslagen från det gamla träuret i köket, irriterad på varenda sekund som springer förbi mig utan att stanna upp.
ibland stoppar jag en vante i metallpendelns utrymme, som får den att stanna upp. hålla käften.

som för att visa den vem det är som bestämmer!

lyssnar till Spiritualized i takt med att löven faller.

BACK HOME

Det var längesen nu. Längesen jag kände någonting jag kunde beskriva för er i ord.
I Kalle Anka markerar dom alla ordvitsar med tjocka bokstäver och vi sitter sida vid sida i min säng och läser, var och en för sig, samtidigt som Caribou sjunger i bakgrunden. Jag undrar om hon förstår. Hon försöker tipsa om en viss pocket men det går halvdant eftersom hon knappt läser..men hon gillar bilderna, förklarar hon. Favoriterna finns i "1007 jobb". Hon tvingar mig aldrig att läsa högt, och det gillar jag henne för.

Tidigt nästa morgon släpar jag mig upp, sent på eftermiddagen möter de mig utanför Söderhallarna. Fika i park avslutas med vin i park, vi äter glass i sommarsolen, middag på balkongen och Stockholm är precis som Stockholm är när jag älskar det.
Man kan gå barfota om man vill men ingen badar eftersom så mycket annat tar över, så mycket annat som så sällan möts. Hela nästa dag sitter jag med Jonathans huvud i mitt knä. Vi betraktar kidsen på skateboards i Björns trädgård och jag blir som vanligt mest nervös över deras konster i luften. Vill sätta på dom hjälm och knäskydd, som på den gamla goda tiden, men vill aldrig gå därifrån. Vet för väl hur långt bort nästa tåg kommer ta mig.

Kommer fram.

LYCKAN! VÅREN! RESAN! de rear ut resor på ryanair som om det gällde begagnade trosor ur prussiluskans garderob!! Sex svenska riksdaler för en resa tur och retur till berlin!!!!!

den som inte slår till är galen!
det här kommer bli grymt, mina vänner.

Jag känner ofta någon sorts rastlöshet,
som om jag ville någonting utan att veta vad.

Tåg åker förbi utanför mitt fönster. Tåg mot stockholm eller norrland, tåg med gods eller passagerare. Tåg som skakar rälsen och skingrar snön, kastar spjut av ljudvågor över ängarna in genom mina öppna fönster där jag sitter och smygröker till tonerna av Bon Iver eller Kalle J.
Tåg som får mig att antingen längta eller trivas.

Plötsligt trivs jag.

Alarmklockan ringer tidigt, jag ser solen vakna och sträcka på sig, kanske inte le mot mig men åtminstone ge respons. Jag ägnar förmiddagar åt studier och eftermiddagar åt kaffe. Kvällar åt träning och därefter middag. Någon skickar sms som berättar om en arbetsdag långt bort..
Imorgon är det Klubb i stan, sällan förekommande, och dessutom månadens lill-lördag med löning i bagaget.. den tjugofemte smäller det och ingen behöver ringa, ingen behöver undra, för alla är där och det kommer du inte undan. Sedan - den klassiska Gävlefyllan. Dansa tills svetten lackar, glöm vilken stad du är i och älska dina medmänniskor.

Old Saints heter puben som ersatte forna Jackpot, och det mina damer och herrar är allt ni någonsin kan ha att förvänta er av en liten småstad inklämt på skottlinjen mellan norrland och övriga sverige. "Södra Norrland" måste verkligen vara den allra tråkigaste placeringen på kartan.
Det är stället där du träffar alla du någonsin delat något förflutet med, på både gott och ont, och det är stället där stammisar utgör hela Gävle.
Epapojkarna med moppemusch, gymnasiegängen som delas in i olika soffbås, den alltför berusade medelålderskvinnan i rosa som strippdansar vid baren, byggarbetarna som med grovt gävlemål och uttjatade raggninsrepliker stöter på allt som rör sig, bonden som åkt in till stan för att komma bort från frugan som bara gnäller över smutstvätt.
Men han ska ju nästa dag bli from som ett litet lamm med rosor och choklad, be på sina bara knän och förhoppningsvis även vinna lite försoningssex på det viset, berättar han.
Bara han kunde få låna en tusenlapp.

Och hemma möter jag snickare i trappan,
vaknar av hårda slag i gammalt trä och ny musik ur vidriga radioapparater.
Det är som om jag slungats tillbaka i tiden, som om de nio månader jag spenderade utanför denna håla inte existerat. Allt står precis så stilla som jag förväntat mig att det skulle.
Och just nu gör det mig ingenting alls.

LIVET STRANDAT I EN SMÅSTAD

http://www.youtube.com/watch?v=9-YZFAoHBgc

"I'm looking for a place that's gonna animal my soul,
comit my return, bathe my foot and collect my dog.
Commission me to sell my animal to the bird of the clip, and
buy my bath and return me to the cigaretts!"

SAMMA NÄTTER VÄNTAR ALLA

Tidig morgon, någon skramlar i köket intill och jag tycker mig höra tidningsblad vändas, godmorgon yttras, men det skulle lika gärna kunna vara någonting jag drömde.

Solen smyger sig in genom neddragna persienner.

Jag är för trött för att somna om, har under senaste veckan bott som i en smittestuga där allehanda sjukdomar kommit att drabba min arma kropp vilket resulterar i att det första jag sträcker mig efter är piller mot huvudvärken och tabletter att hjälpa halsen. Jag får för mig att halsen efter god kamp mot sjukdom förtjänar en morgoncigg idag och klär på mig allt jag kan nå, virar mig in i alla täcken vi har, för att möta världen.
Luften är kall men vår bänk är ovanligt nog tillräckligt torr att sitta på, fåglar kvittrar och solen skriker god morgon rakt in i mina nyvakna ögon. Människor hetsar längs gatorna säkerligen försenade till arbetet, en baby bor i lägenheten mittemot och även han har vaknat. Han tittar storögt på mig genom fönstret och jag möter hans blick. Ler.

Skulle vilja säga honom att han inte ska bli som jag, att jag inte är sund som sitter och röker och sakteligen tar livet av mig, antar att mitt leende gav sken av någonting helt annat men lugnar mig med övertygelsen om att han kommer få varningar i överflöd tids nog.

Men huvudet är tomt, sinnet är lugnt. Molnen har skingrats och vintern tar slut, du säger som du alltid sagt att snart kommer våren, var stark och stå pall, håll ut och överlev, men det är första gången på länge jag litar på att det innehåller någon sanning. Jag snor tillbaka hoppet och kastar trampolinen i diket.

D, fika och fotoutställning väntar. Jag känner en längtan efter att dagen ska börja, jag känner en längtan efter att kvällen ska komma. Jag känner en längtan och det är sällan.

"Jag ser tillbaka på mörka moln som heter ånger, sorg och skam,

dom kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann."

Så påbörjar jag livet som arbetslös med råge. E arbetar oftast natt nu för tiden och min kropp bara följer efter hennes dygnsrytm som om den vore det enda rätta.
En god morgon önskar jag er, sådär runt halv två på eftermiddagen.